Homepage
 The Project  
 Projects of the Partners  
 Albersdorf  
 Arfon  
 Bjäre  
 Bowland  
 Dowris  
 Funen  
 Halland  
 Kaali  
 Paneveggio  
 Prácheňsko  
 Spessart  
 Untamala  
 The Forum  
 Virtual Exhibition  
 Didactics  
 News  
 Service  
 
Imprint
  


Culture 2000

European Union

 

Det mångtydiga landskapet

Projektet "Pathways to Cultural Landscape" har som övergripande målsättning att öka kunskapen kring de långsiktiga förändringar som ägt rum i landskapet. I Halland har insatserna koncentrerats till strövområdet vid Dömestorp och slätten kring Hasslöv. Här, på nordsluttningen av Hallandsåsen, kan man följa människans handhavande och naturens förändringar genom flera årtusenden.

Kunskapen om de lämningar som förekommer i vårt landskap varierar från människa till människa. Vissa har klar för sig vad de ser medan andra står frågande inför det iakttagna. Gemensamt för flertalet betraktare är dock att man ser på landskapet i ett synkront perspektiv. Det vill säga, de lämningar man iakttar tros härröra från samma tid. Synsättet försvårar vårt budskap men också förståelsen av det forna landskapet genom att tidsdjupen försvinner. Problemen uppstår i synnerhet vid tillfällen där det förekommer flera olika lämningar inom ett och samma område. Allt det vi ser behöver inte vara likvärdigt med att lämningarna skildrar en komplex tidsperiod utan att området utnyttjats på olika sätt vid olika tillfällen.

Samma förhållande gäller för sambandet mellan fysiska lämningar (kulturmiljön) och växt- och djurlivet (naturmiljön) där allmänhetens tolkning av det förgångna grundas på nutida erfarenheter och förebilder. Den samlade bild som då frammanas är då helt beroende på enskilda människors kunskaper och erfarenheter. Stundtals finns här stora luckor som också motverkar eller försvårar förmedlingen. Problemet är ingalunda olösligt utan erfarenheterna säger att mycket kan åstadkommas med hjälp av intensifierad information och kunskapsuppbyggnad.

Genom en kombination av illustrativa och informativa upplysningsskyltar samt besökarnas egna kunskaper och fantasi är vår förhoppning att fortsatta vandringar i och kring Dömestorps strövområde skall öka förståelsen för landskapets innehåll och värde.

 

Brante källa - ett område med 1000-åriga anor

Mycket av vad som skett på åsen är fortfarande synligt inne bland träden. Härvid Brante källa finner man forntida gravar och urålderliga odlingssystem blandade med senare tiders kvarnlämningar. Likt ett finmaskigt nät löper här också en mängd hålvägar såväl upp- som nedför åsens sluttning men också parallellt med
dess branta kant. Alla dessa hålvägar är rester efter gamla färdleder. Vissa av dem har stått i förbindelse med forntidsåkrarna medan andra slutar vid kvarngrunderna. Men det finns även ett stort antal halvägar som kan kopplas till den gamla riksvägen genom Halland. Längre tillbaka passerades Stensån här vid Hasslöv där ett av de mer pålitliga vadställena fanns.

Djupet på hålvägarna beror i första hand på underlaget men också lutningen på marken. Hästarnas hovar, oxarnas klövar samt vandrarnas fötter har hela tiden luckrat upp marken. Vid efterföljande nederbörd spolades det lösa gruset bort och transporterades successivt nedför sluttningen. Under århundradenas lopp kunde det resultera i hålvägar som kunde vara både två och tre meter djupa.

I Dalabäckens fåra finns en helt annan typ av lämning som varit av stor betydelse för Hasslövsborna. Längs en sträcka av ett par hundra meter har bönder förr i tiden byggt sina små skvaltkvarnar. Idag återstår endast stengrunden medan den egentliga byggnaden är borta. Under framför allt 16-, 17- och 1800-taletvar det en strid ström av transporter då bönderna i Hasslöv kom för att mala sin säd.

Det var bönderna själva sorn ägde kvarnarna. Antingen kunde en enskild gård ha sin kvarn eller så samverkade flera bönder om en och samma kvarn. Beroende på vattendragens beskaffenhet kunde det finnas ett stort antal kvarnar intill varandra. Den enda givna regel som fanns var att man inte fick hindra vattenflödet för varandra.

 

Hasslöv - en centralort under bronsåldern!

För något mer än 3000 år sedan upplevde området kring Hasslöv sin första riktiga befolkningsökning. En färd tillbaka i tiden hade uppvisat ett landskap med både öppna marker (åker och äng) som skogsbevuxnaytor. Den forna strandlinjen fanns i närheten av Dömestorp men även in mot nuvarande Hasslöv var markerna fuktiga och sänka. Därför har huvuddelen av människorna slagit sig ned öster om byn. Inbäddat i grönskan har här legat flera gårdar, omgärdade av sina åkrar. Området har varit lämpligt ur flera aspekter.

Genom att placera gårdarna i anslutning till de vadställen som funnits utmed Stensån har man haft möjligheter att kontrollera men också möta alla de människor som färdades i det halländska kustområdet. Bland annat underlättades handeln men man kunde också få information om vad som tilldrog sig i andra delar av trakten. En annan viktig orsak har varit de lätta sandjordarna som lätt kunde bearbetas av dåtidens träredskap.

På väl utvalda platser har de olika familjerna haft sina gravplatser vars monument ännu idag finns kvar. Bronsålderns gravhögar har från början varit byggda för familjens överhuvud där han eller hon fått sitt vilorum i en centralt placerad stenkista. Efterhand som övriga familjemedlemmar avlidit har man införlivat dem i högens innanmäte. Traditionen var att de avlidna kremerades innan gravsättningen och det som finns kvar idag är en mängd brända ben som man lagt ned i små gravurnor. Själva bränningen har ägt rum på annan plats än i direkt anslutning till högen och man har inte alltid samlat in alla de brända benen. Kanske är det så att alla de ritualer som skett i samband med kremeringen har varit viktigare än själva gravsättningen i högen.

 

Pehr Osbeck

Under åren 1758-1805 var linnélärjungen Pehr Osbeck präst i Hasslöv. Han blevvida berömd genom en resa till Ostindien 1750-52, varifrån han kom hem med ett stort antal för västvärlden okända växter.

En av de växter som Osbeck förde med sig hem från resan till Ostindien var guldrosfjädern som han fann vid "Morska Pagoden" i Kina och som Linné som en hedersbetygelse gav det latinska namnet Osbeckia chinensis. På Hasslövs kyrkogård hedras Osbeck av en minnesvård där också den ursprungliga gravstenen finns.

I nästan femtio år studerade och beskrev Pehr Osbeck naturen, bygden och människorna i södra Halland. Hans efterlämnademanuskript ger unika inblickar i vilka växter och djur som fanns här för mer än 200 år sedan och hur människorna då levde och brukade markerna. De långa artlistorna avslöjar en fantastisk artrikedom med många växter och djur som idag inte går att finna i dessa trakter.

Blomsterrika slåtterängar och blöta kärr, liksom ljunghedar och betade ädellövskogar med gamla bokar och ekar hade stor utbredning i den tidens landskap, även på slättbygden kring Hasslöv där åkermarken idag dominerar. Svart stork, vit stork, mellanspett, blåkråka, härfågel, stor ekbock, alpbock och läderbagge är exempel på några arter från Osbecks listor som inte längre finns kvar här.

Osbeck gjorde även rikliga noteringar om hur allmogen använde sig av vilda växter och djur och skrev t. ex. följande om växten skvattram:

"I Hishults Pastorat, der han kallas Kågra-Buske, är mast utrotad, sedan Bönderna häraf tagit medel mot kikhostan. Men torde väl finnas på andra ställen i Halland vid Småländska gränsen".

 

Allgustorp - byn som försvann

Allgustorp är idag en öde by men spåren i markerna är många efter de människor som levat här.
Fotot visar den dubbelgård som låg på husgrunderna inne i beteshagen. År 1729 fanns två gårdar i byn med två brukare (åbor) i varje och här bodde då 13 vuxna personer och ett antal barn. Den ena gården försvann redan under 1800-talet och det är okänt var den har legat. Den andra gården som låg på denna plats var bebodd fram till 1941 då den sista familjen flyttade från byn.

Söderut trän garden, pä andra sidan vägen, löper en fägata genom lövskogen till den forna ljungheden där boskapen gick på bete. När den siste brukaren flyttat från Allgustorp planterades heden igen med ran. Den lilla vägen som går norrut är en v de gamla vägarna från slättbygden upp å Hallandsås och den går genom byns nägor där man hade sina åkrar och låtterängar. Här finns nu ett fint kulturlandskap med gamla åkerterrasser, tengärdsgårdar, odlingrösen, hamladelövträd,hagmarksekaroch hässlen. Invid vägen ligger Rödhögs källa, idag omgiven även cementring, som förr var ett flitigt använt rastställe där djuren fick dricka.

I markerna norr och öster om Allgustorps tomt finns större områden med långsmala åkrar åtskilda av stensträngar eller sluttande åkerterrasser. Sådana parallellt orienterade åkrar brukas kallas för bandparceller och har förmodligen sina rötter i vikingatiden för ungefär ett tusen år sedan.

Växt- och djurlivet är rikt i markerna kring Allgustorp och i lövskogarna blommar bland annat blåsippa, desmeknopp och gullpudra på vå- ren och på hösten kan man få se sällsynta svampar som liten stinksvamp och kastanjesopp. De gamla ekarna är hyresvärdar för korallticka, lackticka och många andra organismer.

  
design: Kai M. Wurm
menu back print