Homepage
 The Project  
 Projects of the Partners  
 The Forum  
 Virtual Exhibition  
 Didactics  
 News  
 News  
 Press Comments  
 Service  
 
Imprint
  


Culture 2000

European Union

 

Press Comments


museotiedote museinytt 1/2002, 01.04.2002

Det europeiska kulturlandskapeti fokus

by Satu Mikkonen-Hirvonen, Teija Tiitinen


European Pathways to Cultural Landscapes

Museiverket deltar i det sameuropeiska projektet European Pathways to Cultural Landscapes, som går ut på att undersöka och lyfta fram det europeiska kulturlandskapet. Projektet finansieras delvis inom ramen för Europeiska kommissionens program Kultur 2000, delvis med nationella medel. Finansiärer i Finland är undervisningsministeriet, arbetskraftsministeriet och Museiverket. Finlands andel i projektet sköts i praktiken av Åbogruppen inom Museiverkets arkeologiska avdelnings enhet för vård av fornminnen. Projektområde är Vakka-Finland och det viktigaste arbetsområdet är Untamala by i Letala.

I projektet deltar åtta andra europeiska länder förutom Finland. Geografiskt sett finns de både i nord-sydlig och öst-västlig riktning i Europa. Exempelområdena företräder det europeiska kulturlandskapet i dess olika former. Målet för projektet är att reda ut, hur det europeiska kulturlandskapet har utvecklats och hurdant det nuförtiden är. Utvecklingshistorien under en lång tid har granskats, och projektet genomförs i huvudsak av arkeologer. I projektet deltar även representanter för museiverk, forskningscentra och stiftelser i olika länder.

Forskningen kring landskapsförändringarna utförs i huvudsak med hjälp av arkivmaterial. Det egentliga fältarbetets andel är ringa - på vissa projektområden görs inget fältarbete alls. Största delen av forskningen kommer att basera sig på kartor. I kartanalyserna används både nya och gamla kartor (bl.a. topografiska och jordmånskartor) samt historiska kartor. I Finland är förutsättningarna för detta goda, ty Finland är kartlagt på ett täckande sätt. Till vårt förfogande harvi också storskifteskartorna och de ryska topografiska kartorna, med vars hjälp man kan uppskatta förändringarna i landskapet.

Varje projektarbetsgrupp svarar för arbetsplaneringen och arbetet inom det egna området. Dock är projektets mål och de allmänna riktlinjerna gemensamma för alla.

Inom projektet utreds också, vad det är som gör det europeiska landskapet europeiskt och vilka förenande faktorer det finns när man jämför olika delar av vår världsdel. Dessutom kartläggs de största hoten mot kulturlandskapet. Redan nu har det framgått, att igenväxningen och förlusten av diversiteten i landskapet är realiteter på de flesta projektområdena. Ett centralt mål för projektet är att stärka de positiva attityderna gentemot skyddet av kulturlandskapet överallt i Europa. Endast invånarnas egen vilja att bevara det gamla, historiskt värdefulla landskapet garanterar att det verkligen bevaras, eftersom kulturlandskapet som sådant inte åtnjuter skydd i lagen på något håll i Europa.

Projektarbetarnas forskningsarbete gör det lättare att rikta in skyddsåtgärderna, men samtidigt produceras material som bidrar till bättre gestaltning av kulturlandskapet och dess detaljer i terrängen. Inom varje projekt görs en kulturstig, antingen en fysisk stig i terrängen eller - på de områden där detta inte är möjligt - en digital stig. Dessutom produceras broschyrer från varje område. En bok om det europeiska kulturlandskapet kommer också att skrivas, och där presenteras alla de områden som är med i projektet. Ytterligare en betydelsefull produkt är den vandringsutställning som man som bäst håller på att sammanställa.

I Finlands projektområde Vakka-Finland är byn Untamala ett av landets värdefullaste kultur- och traditionslandskap. Dess bosättningshistoria går tillbaka till stenåldern, fast människans inverkan på landskapet blir starkare först i början av järnåldern. I byn kan man alltjämt se element från järnåldern. Till de mest kända av dess hör "Kalevasonens liesticka", ett gravfält med kullar och en åkerterrass som antas vara från järnåldern. Bystigen hör till de bäst bevarade i Finland, och man kan fortfarande se by strukturen sådan den var före storskiftet.

De förändringar som skett i det europeiska kulturlandskapet på 1900-talet kommer till synes också i Untamala, som förlorat en del av sin särart. Enstaka små åkrar, öppna diken och stengärdesgårdar har försvunnit ur landskapet och ersatts av jämna täckdikade enhetliga åkrar. I Untamala kommer den exceptionellt välbevarade kulturhistoriska miljön dock väl till synes. Museiverket har redan i tio år bedrivit landskapsvård på de områden i Untamala där det finns fornlämningar, vilket har haft en positiv inverkan på landskapet. Under de senaste åren har landskapsvården fått ökade resurser, då naturskyddsföreningen har tagit ansvaret för vården av flera platser och också markägarnas intresse för landskapsvård har ökat. Medan projektet European Pathways to Cultural Landscapes pågår kommer Untamala att i stället för den gamla kultur- och naturstigen få en ny kulturlandskapsstig. Det välbevarade landskapets särdrag lyfts fram med hjälp av miljövård, och på en informationstavla berättas om platsens historia och mångformighet. Ett annat synligt resultat av projektet blir en utställning som berättar om utvecklingen av kulturlandskapet i Vakka-Finland; den kommer antagligen att presenteras på Arkeologicentret Untamala, som blir färdigt våren 2003.

Projektet räcker inalles tre år och slutförs i slutet av våren 2003- Hittills har man producerat basmaterial och gjort kartanalyser. Samtidigt har man försökt väcka allmänhetens intresse för projektet. Med tanke på detta producerades tillsammans med Untamala och skolorna i Varppee utställningen Kulturlandskapet i bild. Den är ett bra exempel på hur man kan skapa växelverkan mellan områdets invånare och de myndigheter som svarar för kulturlandskapets vård och skydd. Målet har varit att sätta igång en tankeprocess där kulturlandskapet framstår som en viktig del av människans identitet. Kulturlandskapet skildrades av barn i olika åldrar, från förskolebarn till gymnasister. Utställningens grundidé var, att de skulle skildra kulturlandskapet i sin egen vardag - det som är viktigt för dem. De barn och unga som var med om att bygga upp utställningen är morgondagens beslutsfattare, som i framtiden avgör hur vårt kulturlandskap skall se ut.

Åkerterrass i Untamala by i Letala. Terrassen torde kunna dateras till järnåldern.

Foto Museiverket.


Skoleleverpå utställningen Kulturlandskapet i bildiLetala stadshus.

Foto Museiverket.


 
design: Kai M. Wurm
menu back print